Ett mödosamt arbete
"Kapseln" var länge den lokala benämningen på den capstan (engelska för gångspel) som befinner sig vid restaurang Parapeten i Helsingborg och vars funktion nu illustreras av Risto Karvinens uttrycksfulla träskulpturer.
    Gångspelet ser ut att höra samman med den nordligaste av de hamnbassänger som Helsingborg försågs med under 1800-talets senare hälft. Den byggdes 1884-91, men den yttersta delen av den långa pir som avgränsar den norra hamnbassängen mot Sundet är i själva verget et rest av Helsingborgs äldsta hamn. Den invigdes redan 1832, och den rest som har bevarats är den mellersta delen av den norra pirarmen.
    Det är alltså på denna kvarleva från 1830-talets hamn som "kapseln" befinner sig. Den är dock inte fullt så gammal utan kom till först 1865. Då höll hamnen på att utvidgas med dels en ny bassäng(nuvarande inre hamnen), dels en förlängning av den norra pirarmen.
    Handdrivna gångspel var vanliga på 1800-talets segelfartyg. De var placerade på fördäcket och användes för att hissa upp ankaret. Men som "kapseln" i Helsingborg visar kunde gångspel också användas på land. Där förekom de inte bara i hamnar utan också vid slussar och varv.
    Gångspelet vid Parapeten hade till uppgift att underlätta hanteringen av segelfartyg i Helsingborgs hamn. Störst betydelse hade det förmodligen när fartygen skulle ut ur hamnen för att sedan kunna hissa segel och ge sig iväg.
    Konstruktionen är enkel: I gångspelets översta del finns urtag för stänger, och genom att låta några starka män vrida gångspelet runt kunde fartygen förflyttas. Ett rep var då spänt mellan gångspelet och den båt som skulle förhalas.
    När man ser Risto Karvinens träskulpturer får man en god uppfattning om hur mödosamt arbetet vid ett handdrivet gångspel kunde vara. I slutet av 1800-talet ersattes människan av maskinen också på detta område. I Helsingborg tycks det emellertid inte ha funnits något behov av att ersätta det handdrivna gångspelet med ett motordrivet, utan "kapseln" fick stå kvar som ett minne från en svunnen tid.

Vad vind i Kattegatt?
Den stora vindvisarställningen vid Parapetens är från 1875. Den tillkom på initiativ av Kongl. Lotsstyrelsen för att ge upplysningar om vindförhållandena i Kattegatt till fartyg som var på väg norrut genom Öresund.
    Ursprungligen stod vindvisaren vid den gamla hamnen, men när den norra hamnen hade byggts flyttades den till den yttersta delen av nya pirarmen. Där placerades den vid det då nybyggda fyr- och lotshuset.
    Den stora ställningen är försedd med två stora tavlor, den övre rund och den nedre utformad som en triangel med rundade hörn. Den runda tavlan har en vindros, med en stor visare som angav vindriktningen utanför Varberg.
    Den triangelformade tavlan hade till uppgift att visa vindstyrkan. Den är försedd med tre runda fält, ett i varje hörn. Tavlan är svart, och till varje fält hör ett halvcirkelformat lock , vitt på den ena sidan och svart på den andra. Också de runda fälten är till hälften svarta och till hälften vita. Om locken var nerfällda var hela tavlan svart, och det betydde att det var så gott som vindstilla i Kattegatt. Om ett av de runda fälten var vitt betydde det att vindstyrkan kunde uppgå till 12 sekundmeter. Var två fält vita kunde vindstyrkan uppgå till 21 sekundmeter, och var alla fälten vita var det storm i Kattegatt.
    Information om vindförhållandena i Kattegatt telegraferades två gånger om dagen från Varberg till Helsingborg, och där var det lotsarna som hade till uppgift att ändra symbolerna på vindvisaren.
    De upplysningar om vindförhållandena i Kattegatt som gavs av vindvisaren i Helsingborg var naturligtvis värdefulla för segelfartyg, som var på väg norrut genom Öresund. Men innan radiotelegrafin fick sitt genombrott till sjöss hade också motorfartyg glädje av informationen.
    1923 flyttades vindvisaren till sin nuvarande plats, men 1956 - året efter H-55 och restaurang Parapetens tillkomst - hade den blivit "museal" och flyttades till Fredriksdals friluftsmuseum. Där gjorde den ingen människa glad, och därför är det roligt att den nu har återvänt till sin tidigare plats. Visserligen fyller den inte längre någon funktion, men liksom "kapseln" påminner den om den tid som flytt. Och det är ju också en uppgift.
_______________________________________
Ett projekt av Exploateringskontoret och Arbetscentrum i Helsingborg.  

Projektledare: Göran Sandell, Exploateringskontoret.
Konstnär: Risto Karvinen
Text: Torkel Eriksson
Foto: Kurt-Inge Eklund

Return to Tableau